då som nu för alltid.
Jag saknar ord. Tänker att jag borde skriva något fint. Prata om minnen. Om kärleken. Om sorgen. Men det finns liksom ingenting. Det här blir sista året med kent. Även om musiken alltid kommer finnas kvar, även om betydelsen antagligen bara kommer bli ännu större, så kommer det bli så jävla tomt. Vad ska jag nu längta efter? Vad ska jag nu leva för? Det finns inga ord på det här jävla språket.
16 maj 1990 - 17 december 2016
Vi ses i höst.
KOMMENTARER
Trackback
