dagboksanteckningar från 2015
2/1 2015
"Det här året har jag lovat att sluta vara så rädd och börja våga leva. Inte tänka för mycket på eventuella konsekvenser, inte vara rädd för att göra fel. Och när det väl blir fel att inte ha så himla mycket ångest."
"Är såklart livrädd för att träffa hen. Men jag har lovat mig själv att våga. Jag har ju ingenting att förlora."
13/1 2015
"Även om hen är en idiot så kan hen vara rätt fin ibland."
22/1 2015
"Det känns som att något äter upp mig inifrån. Ångesten. Det gör ont hela tiden."
"Jag lägger mig i fosterställning i sängen och gråter andas skriker i kudden. Det hjälper inte. Ingenting hjälper."
22/2 2015
"Livet är skräp. Det är alltid skräp."
20/3 2015
"Jag mår bättre. Det gör jag. Men ångesten finns alltid kvar. Den sitter i ryggmärgen."
25/5 2015
"Igår träffade jag hen. Det var nog det bästa jag gjort. Även om jag bara saknar hen ännu mer nu."
24/6 2015
"Jag har gått sönder 14 gånger sen hen åkte hem."
7/7 2015
"Jag vet inte om det här är rätt. Om vi är rätt."
"Jag tänker att det kanske går över, att det blir bättre. Men jag måste vara rättvis."
15/7 2015
"Är det värt det?"
27/7 2015
"Nu är det slut."
14/8 2015
"Grannarna väsnas väldigt mycket. De verkar ha gäster. Fest kanske. Jag hoppas inte deras barn är hemma. Det vore väldigt synd. Om barnet förstås."
"Annars känns det inte så himla mycket faktiskt."
27/8 2015
"Mina föräldrar har åkt till fjällen. Önskar jag var där."
8/9 2015
"Stressen. Ångesten. Den ständiga oron. Över att misslyckas. Över framtiden. Och längtan, efter att ge upp."
17/9 2015
"Han har lyssnat på mina låtar nu. Sådär en dryg månad senare. Men det är okej. Är glad att han skrev."
26/10 2015
"På fredag har jag uppkörning. Jag dör om jag inte klarar det."
6/11 2015
"Jag klarade det. Uppkörningen alltså. Var knappt nervös alls och det gick hur bra som helst. Fan vad bra jag är, ändå."
"Jag vet inte. Hösten känns tung på nå vis. Mörkret slukar en. Kanske är det minnen från förra hösten. Rädslan över att uppleva allt igen."
19/11 2015
"Tiden går så jävla snabbt. Det är nästan sjukt."
"Just nu är det förhållandevis bra. Livet alltså. Annars kommer ångestattackerna med jämna mellanrum. Passar på att njuta av den tid jag är fri."
25/11 2015
"Stressen kryper på mig, som myror under hduen. De är där, men går inte att få bort utan att gå sönder."
" Upprepar, intalar mig själv att "det gör inget" för det gör ju faktiskt inte det. Men någonstans vet jag - att det gör. Jag tänker på personer jag inte längre vill nämna vid namn - det blir lättare så, inbillar jag mig. Lättare att glömma, radera."
8/12 2015
" Det har gått över ett år nu och jag tänker fortfarande på honom. Jag tror faktiskt inte att jag skulle klara det utan Marck. Det är så jävla fantastiskt att vi vart så nära vänner så länge nu. Vi pratar om exakt allt. Det är så himla underbart."
13/12 2015
"Kan inte sova. Tankar håller mig vaken. Tankar på saker jag helst vill glömma eller som jag önskar att jag kunde sluta bry mig om."
25/12 2015
"Saker och ting känns ganska okej. Det är liksom varken bra eller dåligt. Och det är ganska behagligt."
30/12 2015
"Jobbar nästan ihjäl mig. Känns det som. Stressar sönder. Slänger mig i soffan varje rast. Försöker ladda om batterierna som blivit urladdade för längesen men som känns oladdningsbara. Vill skrika rätt ut."
KOMMENTARER
Trackback
