tystnad.
Okej så här kommer dikten jag pratade om i förra inlägget. Den är sorglig och jävlig, jag vet, men det är ju bara sånt jag kan skriva om.
längs gatorna på kvarteret
i min hemstad
är asfalten ännu
torr
och i luften
hänger lukten av regn
fortfarande kvar
medan himlen målar färger
med din hud
men lämnar horisonten
till den bleknande
Atlanten
viskar vågorna i
vinden
hur du, ljusår bort
ler i din ensamhet
och hur din
handled
är röd av blod och
själen svart
av sorg
i betongen
bakom muren
står det skrivet att
allt som en gång
var
är borta nu
och allting som
kom till att leva
också har ett slut,
mörkret faller sakta nu
och ljudet av
liv
tonar ut.
i min hemstad
är asfalten ännu
torr
och i luften
hänger lukten av regn
fortfarande kvar
medan himlen målar färger
med din hud
men lämnar horisonten
till den bleknande
Atlanten
viskar vågorna i
vinden
hur du, ljusår bort
ler i din ensamhet
och hur din
handled
är röd av blod och
själen svart
av sorg
i betongen
bakom muren
står det skrivet att
allt som en gång
var
är borta nu
och allting som
kom till att leva
också har ett slut,
mörkret faller sakta nu
och ljudet av
liv
tonar ut.
KOMMENTARER
Postat av: Emelie
Är så glad att jag har dig. Ha det så jävla fucking bra i Berlin vackra du. Drick vin på uteserveringar åt mig.
/Minderårig vän.
Trackback
