två dikter och en förkylning.
Jag känner att en förkylning är på väg. Vaknar med halsbränna och täppt näsa, och ju längre dagen går ju hängigare blir mitt huvud. Jag antar att det hör hösten till. Inte mig emot dock, älskar hösten och allt vad den innebär. Nu går vi mot mörkare tider - kan typ tolkas hur som helst för allt stämmer nog ganska bra in på mig. Lever nog inte the happiest days of my life just nu, och jag har skrivit två lite halvt deprimerande dikter sen sist. Det har blivit en del sånt på senaste, diktskrivande. Sånt är mysigt även om det bara är en massa hjärtevärk och sorg. Menmen. Här får ni läsa om ni vill. (och nej jag är inte självmordsbenägen jag har bara väldigt låg livslust at the moment).
det borde varit du
i en stad som
aldrig sover
där festen börjar
mitt i natten
och slutar först
när morgonen tar vid -
när en ny dag
tar sina första
andetag
i en stad där
allt är vackert
även det
som är fult
där betongen och sprickorna
teglet och murgrönorna
grafittin och fimparna
är en del av den
helhet
som du kallar
Berlin
jag andas in
röken
fyller lungorna
med dödslängtan
jag dansar på ett
dansgolv
i en stad som
aldrig sover
där festen aldrig
tar slut
medan solen går upp
ljuder nya stämmor
som fyller varenda ven
i min kropp
här inne ser jag inte
ljuset,
jag kysser någon
som inte är
du
och jag låter någons
händer
ta på min kropp -
händer som inte är
dina
jag skrattar och
jag ler,
för diffus för att
tänka klart
jag famlar
i mörkret
men älskling
det går inte en sekund
då jag inte önskar
att det var
du.
~~~~~~~~~~~~~~~
du trampar på min trasiga själ
i drömmen
ler du svagt
viskar i mitt
öra
hur månen följer
varje andetag
du drar med
fingrarna
längs min ryggrad
målar stjärntecken
mellan mina
födelsemärken
du ritar
kartor du
löser ett pussel
du ger livet
mening
men älskling
det du lärde mig
var att
inte drömma
för
i verkligheten
ser du inte åt
mitt håll
du känner inte
brisen av min parfym
när jag passerar
din omloppsbana
du noterar inte
att jag ständigt
söker mig nära
eller att mitt
hjärta
slår dubbla slag
varje gång
du går förbi
du bara trampar på
spillrorna
av min
trasiga själ
och det du inte
vet
är att det jag vill
ännu mer än
att leva
är att
dö.
KOMMENTARER
Postat av: Anonym
Du skriver så vackert min vän
Postat av: Anonym
Åh wow. Fantastiskt.
Postat av: amanda roos
Alltså, detta var så himla himla fint. Hoppas du mår bra!
ta hand om dig! kram
Trackback
